kakmonstermamman

Nyårstalet hade precis startat, och jag är en av som som ALLTID ska höra nyårstalet. Vi tittade på Jan Malmsjö och klockan närmade sig tolv.

Helt plösligt brakar babyvakterna (både Sigges och Alvas) loss som två kulsprutor, smatter smatter smatter. I takt med raketerna.

Vi sprang fram och tillbaka för att kolla om det var våra småttingar elller om det var raketerna. Samtidigt som vi nån stanns mitt i allt tumult försökte skåla. Så där stod vi på var sitt håll. Mattias inne hos Sigge och firade in det nya året. Precis som det ska vara som småbarnsmamma. Och för första gången på många år missade jag nyårstalet. Men det var väntat.

Så för att stöka till det ytterligare så har Sigges käkar valt att ploppa fram inte bara en utan två tänder samtidigt. Och för er som inte har barn, eller som har barn som man inte märker av tandploppning, så kan jag berätta att i Sigges fall är detta myyyycket jobbigt. Gråt, stånk och stön. Jag vore förvånad om det finns någon på denna sidan stan som faktiskt kan sova.

För att komma tillbaka till nyårsafton så hade vi en jätterolig kväll. God mat och goda vänner. Plussa på lite TP på det så kan det inte bli annat än en succé. (förutom att jag inte lyckades pricka in en enda liten tårtbit i min spelpjäs).

Idag har vi gått runt och varit gnälliga och trötta. Vi hoppas på en bättre natt, trots att vi glömde ge lille alvedon innan ha la sig..uhhh..

Tjingeling och sov så gott!